MENY
Vid halv sex åkte vi ner för ett ultraljud på den lilla skittarmen. Men då hittar de inget större fel, hmm. Nu ville de helt plötsligt inte operera. Avakta avakta. Vi tyckte vi kunde få åka hem men icke nu ska han ligga där under natten och det är iof bra om det händer något och han blir sämre.
Åkte hem till mamma vid sju för att hämta bilen och hundarna. Mamma undrade om jag ville ha lite mat och kanske se lets dance......övervägde ett tag. Åt maten och tackade för mig. Men någonstant innerst inne ville jag bara bli tre år igen och börja storlipa och tycka synd om mig. Men det är ju inte synd om mig. Det är ju Niklas det är synd om men jag kände mig så ensam och övergiven. Jag vill ALDRIG bli ensamstående mamma, ALDRIG!!
Åkte hem till mitt tomma hem, gjorde i ordning alla nattsaker till Lucce och såg lite på TV. Pappa kom över så jag kunde ta ut hundarna på en snabbis, han sa att det fanns pizza hos dem. Lät mycket lockande kan jag lova men jag sa att jag tar den till lunch i morgon och lite oboy nu.
Gick upp med Lucas, bytte till pyamsa och ren blöja. La han i sin egen säng och hoppade att han skulle somna där så jag slapp dra fram en massa saker. Och jag tror att någon insåg att jag bara var trött och ledsen för barnet somnade utan större bekymmer i sin egen säng och sussar nu söt.
Läkaren ska kolla på Nicke i morgon på morgonen och då får vi veta lite mer.......nu känns det bara som om allt är upp och ner och att jag alltid måste vara beroende av alla andra. Nu stälde det till allt med dop/brölopp på söndag. Boxbygge nästa vecka och tävlingen. Vem ska ta hand om Lucce om Nicke inte kan? Allt känns bara så hjälplöst nu.......men i morgon är en annan dag.
Kram
lina
Vi klarar allt tillsammans det vet du ju =) jag är bara ett samtal bort.
1