Jenny

Det verkar som om allt kommer på en gång.
Skulle släppa Ymer i skritten på tisdagsmorgonen, precis när jag ska stänga grinden så kommer han på att han inte vill vara kvar där utan tar satts som om han var i en startbox eller nått. Fullt ös, 0-100 på 2 sek eller nått. Jag hinner bara se hur han höjer huvudet över mig och sedan tar han satts och blöjer rakt över med mid hela sin kraft. Jag faller givetvis till marken och hamnar då under han......*jävla skit, nu är det godnatt* hinner jag tänka och allt går så fort, snurrar runt nått varv och sedan så brinner det till i foten så att det nästan svartnar. Tårarna rullar ner för kinden för att det gör så ont, inte så där när man bara är ledsen utan verkligen för att det gjorde ont. Sedan blir jag så förbannad på hästjä***n för att han slet sig, jag kunde ju inte ens få säga till han!! Hur som helst så tittar vi på foten och det har på bara några sekunder blivit blå och två skrapsår kan man se. Jaja lite får man ändå räkna med när han håller på med hästar tänker jag......Jobbar vidare hela dagen men väljer att inte gå så mkt för det smärtar rätt mkt om man känner efter. Linkar på i stallet och jobbar mest på kontoret. När dagen sedan är slut och Camilla och Jonas har tjatat om att jag sak röntga foten så tänker jag att det kan jag göra i morgon och börjar sedan köra hem. Upptäcker då att jag inte kan bromsa bilen.....läskig känsla kan jag lova. Efter värsta "kärringkörningen" hem så säger jag till Nicke att vi kanske ändå borde röntga foten i dag. Skuttar över till grannen som jobbar på ambulansen och frågar han. Efter lite överläggande så bestämmer vi att det är nog bra att ändå kolla eftersom att jag känner att foten inte riktigt bär mig som den ska.
Ringer Lina eftersom att Lucas inte kommer att kunna sitta still på akuten så länge. Snäll som hon är så ställer hon ju alltid upp. Nicke fick köra upp oss på akuten.
Inskrivning och 300 kr fattigare så sitter vi i väntrummer och tittar på TV, ganska fort blir det våran tur (konstigt burakar aldrig gå fort tänker jag), in i ett rum och upp i en stol, får vänta en 20 min där innan läkaren kommer och tittar på foten. Han blir impad över den fina lindningen som Veronica och gjort med lite vetflex. Han konstaterar att foten inte är så svullen och vill att jag ska gå på den, jag haltar några steg så han får se. Jag ser då tydligt att jag bara går på insidan av foten.
- Hmm, ja jag kan ju inte låta bli att röntga dig.....
Schyst tänker jag, varför tror de annars jag kom hit?
- Tack det låter bra.......
- Har den varit lindad hela dagen?
- Japp, vi lindade den nästan på en gång. Men jag har gått på den hela dagen, iaf så mkt som det har gått.
-Hmm, ja vi får ta några bilder.

Han försvinner ut och en sköterska kommer in i stället och ger mig kryckor och sedan traskar vi upp på röntgen. Vi sätter oss ner och väntar. Det kommer ut en sköterska och frågar om vi anmält oss? Jag och Lina tittar på varandra, nä? ska man göra det. Det skulle man tydligen =) Hur som helst så blir det våran tur ganska fort. Sköterskan frågar vart jag har ont? Hmm ser hon inte det tänkte jag när foten är helt blåslagen? Men jag svarar snällt, här på foten och på knölen. Hon tar tre bilder och kommer tillbaka. Din läkare har sagt att jag bara ska fota foten men jag ser ju att du är blå högre upp så jag ska prata med min läkare om att ta bilder på fotleden med. Ahha tänker jag det var kanske därför hon frågade. Gör det säger jag. Medans får jag hoppa ut till lina igen. Trycker igång TV:n och ser på lite friidrott. Snabbt blir det våran tur igen, det går undan helt otroligt tänker jag igen. Fyra nya bilder blir tagna innan vi skuttar tillbaka till akuten igen. In i samma rum och väntar återigen på läkaren. Jag och Lina hinner snacka en massa skit undertiden och hon börjar berätta om när hon bröt ett ben i handen och hur läkaren hade sagt nästan samma sak som min nu hade gjort. Vi fnissar lite och säger till varandra att om han kommer in och säger att det är en fraktur då kommer vi ju att skratta så vi svimmar. Strax efter så kommer läkaren in och tittar på mig.
- Ja det är ju så att du har en fraktur i foten......
Jag och Lina tittar på varandra och asgarvar..........
Läkaren tror inte att vi är riktigt kloka utan sätter sig ner och tittar lite på foten.
- Ser du vad svullen den har blivit nu utan linda, säger jag. Tårna når inte marken längre för jag är så svullen.....
- Du ska få gå till ortopeden och få gips och du  kommer nog att vara sjukskriven i ca tre veckor.
Oj tänker jag shit, jag har aldrig brutit något förr.
Det kommer en sköterska som följer oss till ortopeden och det är här den lllååånnngggsssaaammmaaa delen börjar. Vi blir placerade i ett rum och hon säger att läkaren kommer snart. 15 min går, 30 min, 45 min och en timme. Då kommer sköterskan in.
- Har han varit här?
- Nä.
- Han kommer snart det har kommit annat emellan. Vill du har nått att dricka?
- Nä
Hon försvinner ut igen.
När det har gått ca en timma till så kommer det in en ung läkare (enl Lina mkt snygg) och tittar lite på min fot, klämmer så där som läkare gör.
- Gör det ont här?
- JA!
- Här då?
- JA!!
- Här?
- JA!
- Bra då vet jag. Du kanske kommer att få gips. Har du jätte ont nu?
- Nä det är oki
- Bra då kan jag ta några andra emellan.

Lina blir lite arg när han går ut och säger att jag borde sagt att jag typ var döende eller nått så att jag hade fått hjälp först.

Efter en stund så kommer sköterskan in igen och säger att de behöver rummet till någon annan......hmm jaha tänker jag. Jag blir utrullad och någon annan rullas in. Där ligger jag mitt i en korridor och stackars Lina får stå och glo, visserligen får hon glo på den snygga läkaren som går ut och in hela tiden.
Efter nästan tre timmar så rullas jag in på en annan sal. Den snygga läkaren böjer och klämer på min fot (jag är bra sugen på att klippa till han för det gör så ont, men bestämmer mig för att det nog inte är så smart av mig)
- Jag kan göra så här nu för jag har sett dina röntgenplåtar och vet att det inte är farligt.....
Så bara för att man vet att det inte är farligt är det då oki att göra illa sin patient??????? *grrrr*
Han klämmer lite mer och säger sedan att den inte måste gipsas nu utan jag kan komma tillbaka i morgon och få en aircast. Sedan är han klar. Han skickar inte en sur manlig sköterska som lindar foten allt för hårt och ser allmänt sur ut.
- Kan du vinkla upp foten så jag kan linda?
- Nä, det är det som är felet jag kan ju inte det.
- Hmpf.....
Den snygga läkaren vänder sig och och ber om ursäkt för att vi fått vänta så länge.
- Det är lugnt säger Lina och fnittrar lite. Vi har ju haft rätt trevligt ändå. Jätte leende
- Jo jag har nog hört att ni skrattat där inne när jag gått förbi, svarar han.

Så sammantaget så låg vi på ortopeden i tre timmar för en tre minuters kontroll =)

Jaja jag förstår att det kom in andra som var mer sjuka men jag hade ju fått gå hem tre timmar tidigare om han bara hade kläckt ur sig detta tidigare.

Nu så sitter iaf aircasten på plats och jag ska inte stödja på foten på två veckor och sedan blir det en ny röntgen och då hoppas jag att jag får gå på foten.