I dag skrattade jag så att tårarna sprutade, det var länge sedan jag skrattade så mycket faktiskt. Jag fick knapp någon luft. Det var nämligen så att Helga, Colin, Kevin, hundarna och jag var ute på morgonpromenaden. Vi hade varit på vårdcentralen och apoteket, på tillbakavägen så stöter vi på två änder som simmar omkring i en tillfällig liten pöl som bildats av smältvatten. Helga kommer på att vi ska mata dem med lite bröd, hem till dem och hämtade bröd och sedan tillbaka. Helga och Colin slänger mjukbröd till det lilla and paret som blir överlyckliga. Det är då det händer........Colin traskar rakt ut mot dem varpå han sjunker igenom den spröda isen och får lätt panik. Helga får ännu mera panik och tror nog att barnet ska drunkna på 1dm djup, hon kastar sig över han och drar upp han på torra land. Det är då vi upptäcker att skon är kvar ute under isen.......Jag som står en bit bort tycker att hela detta scenario ser rätt roligt ut och börjar småfnissa för mig själv. Helga som inser att skon måste bärgas upp på torra land försöker på något egendomligt sätt smyga ut på isen (som inte höll för Colin på 12 kg) varpå hon också går igenom isen och ena skon, sockan och början på byxbenet suger åt sig så mycket isvatten som det bara går. Helga avger ett vråltjut och kastar sig tillbaka, dock med skon i sin ägo. Jag håller vid det här laget på att svimma av skratt, tårarna sprutar och jag kippar efter luft. Hundarna blir galna eftersom att jag hoppar omkring i en liknande indiandans och tjuter som bara den. Jag måste säga att detta verkligen gjorde min dag. Tack Helga och Colin!
MENY
1