I dag är det ett år sedan mormor lämnade denna jord, känns konstigt att inte ha någon mormor längre. Jag kan ibland känna att jag aldrig riktigt fick chansen att verkligen lära känna min mormor, det är dock inte så konstigt när man bor nästan hundra mil ifrån varandra. Man ses inte så ofta som man skulle vilja. Jag kommer ihåg hur andra i klassen gick hem till sin mormor och åt pannkakor, sov över eller gick på stan. Hur släkten firade jul eller andra högtidsdagar. Sådant kan kännas tråkigt att inte ha med sig i bagaget.....
När jag tänker på mormor så blir jag dock glad över att mina barn har chansen att träffa sina morföräldrar så ofta de vill. Jag fick inte den chansen men det ska våra barn verkligen få uppleva. Kanske de bara vill gå dit och fika eller sova över eller bara vara men de har i alla fall möjligheten och de är jag glad över.
Mormor i unga dagar
MENY
1