I går var det dags för återbesök med Nova på Barn 3 igen. Man får en obehaglig och olustig känsla i magen varje gång. Jag mår illa och allt känns tungt och trist. Hur som helst så blev det våran tid på en gång, alltså på den utsatta tiden men vi är vana att behöva vänta i 30-50 minuter. Karolin tog upp Nova, gullade med henne och mätte, klämde och kände på kinden. Allt såg precis lika dant ut som förra gången och det innebär alltså bra. Läkarna i Stockholm håller med de läkarna som är här om att det är lymfangiom och då måste man ner till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för att göra resten av behandlingen, det görs inga sådana här i Umeå. Man får först åka ner och träffa läkarna och sedan ner en gång till för själva ingreppet. Läkaren vi träffade för två veckor sedan sa att man väntar upp till ett år men så lät det inte på Karolin, hon sa att det nog kommer att göras tidigare. Det känns bra för oss för ju mindre hon är ju mindre förstår hon och då blir det mindre jobbigt för alla inblandade.
Själva ingreppet verkar göras genom att man sprutar in en vätska i kinden som "slår" sönder de lilla blodkärlsnystanet och då får lymfan söka sig andra vägar i kroppen. Vätskan absorberas av kroppen och huden drar ihop sig. Låter i mina öron bra så att man inte måste göra någon jätte operation. Det går inte att läsa så mycket om detta men det är så här de förklarar i alla fall. Har lyckats läsa lite om lymfangiom, bla att om personen är tex förkyld så kan man svälla lite i lymfan så jag ska försöka att inte sätta hjärtat i halsgropen om Novas kind växer i samband med förkylning.
MENY
0