Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det händer så mycket nu i våra liv så jag hinner inte ens tänka. Kanske är det bra att inte hinna tänka när det nu är som det är. Nova har redan vid 6 dagars ålder genomgått ultraljud, magnetröntgen, skiktröntgen, fått sond, fått kontrastvätska. Hon har kvar att göra (vad vi vet nu) en biopsi, lungröntgen och sövas. Det känns som om vi lever i en konstig bubbla, fördas från hemmet till sjukhuset hela tiden. Inga klara svar utan vi vet inte mer nu än när hon föddes känns det som. Det vi iaf vet är att det inte sitter något i skelettet och det känns bra. På måndag ska vi åter till sjukhuset för att träffa läkaren, narkosläkaren och göra en kolla på att fortfarande mår så bra hon kan må just nu. Om man bortser från svullnaden i kinden så verkar hon just nu iaf vara världens friskaste barn och det är ju skönt. Hon går upp bra i vikt och äter mer än gärna, allt annat verkar fungera bra så vi får hoppas att denna bubbla snart spricker och att vi får ett svar som vi vill ha och att Nova kommer att bli fullt frisk.
Det som är jobbigast just nu är att man är så full av hormoner så att det räcker med minsta lilla för att tårarna ska komma upp i ögonen. Alla runt omkring oss är verkligen underbara och säger att allt kommer att bli bra........det hoppas jag med men någonstans i bakgrunden så finns det svara hålet som gör att man grubblar och grubblar.
MENY
0