Jag älskar snö, det är underbart, det blir ljust, man kan busa i snön och åka pulka. Dock så kände jag en liten nervositet i morse då jag klev upp och visste att vi inte hade någon bob, pulka eller skrana till Lucas. Boben gick sönder förra året och pulkan har han växt ur, vi har pratat om att köpa en ny men det har inte blivit av. När man ser att det vräker ner snö och det ligger ca 1 dm på marken och man vet att Lucas ska till dagis och vagnen måste dras igenom detta med en bräda bakom till Lucas då känner man att svetten börjar rinna. Undertiden jag åt frukost funderade jag på hur jag skulle göra, ska han få gå, ska jag bära han, hur ska jag göra?? Kollar hos grannarna om de har något jag kan låna, ingen är hemma och jag kan inte se något "åkbart" någonstans. Pling, säger det helt plötsligt och jag kommer på att jag självklart ska koppla hundarna i sina selar längst fram i vagnen på var sida i. På med alla kläder på barnen, drar vagnen genom skogen, fram med brädan, kopplar på hundarna och sedan var det bara att hålla i för jäkla vad de är bra på dra, swosch så så var vi på dagis och det enda jobbiga var att hålla koll så att vagnen inte åkte för mycket åt väggrenarna. Lämnade av Lucas och gjorde samma sak hem, vips så var vi hemma igen. Väl hemma så ville inte Nova sova och jag ville inte ta in henne för hon sover bäst ute så det var bara till att börja skotta, först våran uppfart sen grannens och sedan kom jag på att jag kan skotta upp ett litet promenadstråk om jag skottar bort till de andra grannarna och tillbaka. Om jag säger så här, dagens motionspass är avklarat, Nova sover och jag svettas. Hoppas nu bara att traktorn kommer snart så att det inte kommer någon granne med bil som blir putt för att det är en massa snö mitt på vägen.
MENY
0