Jenny

suck
I går så gick dagen i ett, morgon och sedan kväll. Började med att vi sov till åtta och det var lite för länge för då fick vi skynda oss, lämnade av Lucas hos Nicke vid halv nio, styrde mot jobbet (köldchock -20,8), där hade vi möte och det var riktigt trevligt att träffa alla. Ska bli roligt att komma tillbaka, trodde aldrig jag skulle säga att jag ser fram emot det men jag gör faktiskt det. Kanske inte den tidiga morgonen men ändå. Raka vägen från jobbet till Nickes jobb och hämtade dem för lunch, det blev McDonalds och när vi skulle betala så hade vi inga pengar på kortet för radiotjänsten hade snott dem, som tur var så kunde vi föra över pengar lite fort så det löste sig. Vi fick vänta ganska länge på maten och sedan åkte vi hem, väl hemma så upptäcker vi att Lucas har fått två påsar pmmes och inga nuggets, suck......klädde på barnen igen, matade Nova och gick ut med hundarna medan Nicke körde runt och plockade upp mig en bit bort. Släppte av Nicke på jobbet och åkte till Tessa, vidare och köpte en present till Helga och sedan tillbaka till Tessa igen, åt lite rån och drack vatten, snackade skit och gullade med Nova. Vidare för att lämna Tessa på Selmas dagis, åkte till Nickes jobb igen för att hämta han och vidare till Helga för trevligt sällskap och äta en supergod smörgåstårta. Där blev vi kvar ganska länge, lite för länge skulle jag tro men det var trevligt. Hem och Lucas fick välling innan han skulle sova. Nova hade vid det här laget varit vaken i princip hela dagen om man bortser från sömnen i de korta bilresorna, men inte var hon trött för det inte. Vi uppdaterade våra telefoner då Lucas somnat och Nicke skulle skämta med mig och låste min telefon så jag inte fick upp den, problemet var bara att han själv inte kunde koden så han höll på att bli enligt han själv "frånskild tvåbarnsfar" och det kan nog stämma för det var länge sedan jag var så arg på han som då. Jätte roligt skämt!!, nä det insåg nog han också. Han fick helt enkelt "döda" min telefon och sedan lägga in allt på den igen som man skulle nog kunna säga att jag fick en ny telefon igår.....Klockan rusade iväg och halv tolv gick jag upp för att sova, tog med mig Nova och hon somnade i min famn *jippi* la ner henne i sängen och så var hon klarvaken direkt. Låg där i sin säng och pratade med sin mobil, jollrade, skrattade och blåste bubblor. Strax efter tolv kom Nicke upp och tog lilla prinsessan och då äntligen gav hon upp och somnade. Natten var bra för hon åt bara en gång och sedan sov hon till efter åtta men då var redan Lucas och jag upp. Nu borde jag sova men är inte trött, Nicke kommer hem på lunch snart och då har vi ingen mat men jag orkar inte göra det, känner mig bara less, seg och ja tom. Vet inte om det beror på att vi fick brev från Astrid Lindgrens Barnsjukhus i går och de vill ha fler på bilder på Nova, jaja det är ju bara bilder tänker du och ja det är det men varje gång man får brev från sjukhuset och det gäller ens barn så stanna hjärtat och allt börjar gå runt i huvudet igen. Jag tänker på den snabba förlossningen, att de såg svullnaden på en gång, de två värsta veckorna i hela mitt liv och all oro som vi haft. När brevet kom i går så insåg jag att jag faktiskt hade börjat släppa det lite och börja "leva" men helt plötsligt så hugger det till igen och jag tappar orken och det känns som om någon drar mig baklänges igen. Jag vet att det inte är farligt och att det är ett relativt lätt ingrepp men jag vill bara få det överstökat och få gå vidare. Jag tänker också på att det "bara" är ett skönhetsfel och det finns så många därute som har det mycket mycket värre men det sprider sig en olustig känsla i hela kroppen och jag vill inte göra nått alls utan bara gräva ner mig i ett ide och komma fram till sommaren när allt förhoppningsvis är klart och mammahjärtat kan läka ut ordentligt. Jag har aldrig varit orolig för andra förlossningar men jag känner att jag helt plötsligt går omkring och hoppas att alla ska få friska barn och att allt ska gå bra. Förut så antog man på något sätt att allt skulle gå bra men nu börjar man inse att så är det inte. Var glad varje dag och se möjligheterna och det ljusa inte det negativa. Lev varje dag inte bara framåt utan stanna upp och lev här och nu.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress