Flög hem till Umeå i går på eftermiddagen, började redan på Arlanda att planet var sent på grund av vädret. Jag är inte så förtjust i att flyga så nervositeten var redan hög, starten var lite svajig men upp i luften kom vi. Flygningen mot Umeå gick strålande, några luftgropar men annars okej, när vi börjar nära oss så talar kaptenen om för oss att vädret i Umeå är snöfall och kraftig blåst.....känner paniken sprida sig. Jag försöker desperat se ut genom fönstret för att se om jag kan se marken eller några lanpor. Det enda jag ser är snö som viner fram i luften....Vi börjar gå ner för landningen men stiger sedan igen, kaptenen meddelar nu att vi måste cirkulera över staden i ca 10 min så att de kan röja landningsbanan från snö. Vi svänger, stiger och sjunker, min panik är rätt påtaglig då jag känner hjärtat slå, händerna skakar så mycket så att jag inte kan bläddra i tidningen och jag glömmer att andas. Saken blir inte bättre för att det sitter två tjejer i raden bakom, de har nog mer panik än mig och surrar oavbrutet om någon ser marken eller när vi ska landa. Tillslut går vi ner för landning och vi får gå ner rätt fort och bromsa kraftigt, tror aldrig jag varit så glad över att vara på marken! Shit, kommer nog dröja innan jag vill flyga igen.
MENY
1