MENY
Jag följde med Linda Algotsson till OS i Athen 2004. Det var verkligen en upplevelse. Ständiga säkerhetskontroller och många fina hästar. Jag var hästskötare åt världens finaste fälttävlanshäst, Fair Dobbin. Han var Linda och Saras reservhäst. Jag tror nog att han är den enda häst i världen som har lyckats kvala till OS med två olika ryttare. Eftersom att han var reservhäst så fick vi stå i ett stall enbit utanför Markopoulo. Där var det lugnt och skönt, ingen stress och inga hysteriska fotografer. Förutom stallets vanliga hästar och Dobbin så stog även en häst från Italien, Nya Zeeland och Brasilien där. Linda hade inte tid att komma ut och rida Dobbin när tävlingarna hade börjat så det blev bara för mig att byta om och sköta det. Eftersom att det inte fanns tillgång till några hagar så var det till att rida två gånger per dag. Dobbin är en väldigt livlig kille som lätt blir uttråkad om man gör samma sak varje dag så du kan ju tänka dig vad mycke hyss han hittade på. For som en gummiboll åt höger och åt vänster. Men för mig så gör det inget för det är en del av hans charm.
Eftersom att det var väldigt varmt i Grekland under den tiden vi var där så var man tvungen att rida tidigt på morgonen. Så det var att sitta till häst någon gång mellan 7 och 8. När jag åkte till stallet på morgonen vid 6 så var det ca 25 grader varmt. Värmen var olidlig vissa dagar när det steg upp mot 40 grader.
Dressyren gick dagen efter veterinärbesiktningen. Sara och Magnus var först ut. Det blåste helt fruktansvärt den dagen. Precis innan Magnus skulle in på banan så blåste ett stort plasttält iväg och KeyMaster blev förstås upprörd. Magnus redde ut det väldigt bra ändå. Robin gjorde ett bra dressyrprogram trots att han höll på att blåsa bort.
Linda red dressyren andra dagen och det var en av de varmaste dagarna. Linda kom in på arenan och stylade med lite byten och Stand By Me såg väldigt avspänd och fin ut. Hela programmet flöt på bra och alla satt som på nålar inför avslutningen. Linda rider upp mot dommaren gör halt och ska precis hälsa när hela publiken börjar att jubla och applodera....Standis hoppar till och Linda måste samla ihop han för en ny hälsning. Som tur var så fick de väldigt bra poäng i övrigt så det kunde lämna arenan med bra poäng.
Terrängen gick då på den tredje dagen. Det måste ha varit den absolut varmaste dagen under tiden vi var i Grekland. Jag höll på att smälta bort. Sara gick ut som den första i den svenska laget. Hon och Robin gjorde en väldigt fin runda, de tog den långa vägen på vattnet men annars var det rakt fram hela tiden.
Magnus och KeyMaster gick ut som nummer två i laget och gjorde en helt strålande insatts. Rakt fram överallt och väldigt bra tid. De såg verkligen ut att vara i bra form.
Linda gick ut som sista ryttare i laget. Standis var verkligen på hugget och såg riktigt bra ut. Allt flöt på bra tills vattenhindret. De landade lite snett till höger i vattnet och Standis gjorde som han är tränad till. Bjöd på det som stog framför honom, problemet var bara det att det han bjöd på inte var ett hinder. Linda var tvungen att styra på sidan och ta den långa vägen. Resten av banan flöt på bra men det hela resulterade i straff på hinder och tidsfel.
Sista dagen gick hoppningen och det var Linda som var först ut för laget. Standis känndes okej och han hade klarat besiktningen med glans. Vi var alla nervösa inför starten. Det var viktigt med felfria rundor. Standis och Linda kämpade på runt banan och det slutade med 8 fel.
Som andra ryttare gick Sara och Robin ut. Även Robbin känndes bra och hade klarat besiktingen utan problem. Sara och Robbin fick även de 8 fel på hinder.
Magnus gick ut som sista ryttare och kände sig väldigt nöjd efter en bra terängrunda. KeyMaster hade tappat en sko under terängen men det var nu ordnat och besiktningen hade gått bra. Vi var alla nervösa för det hade varit många fel på banan och vi ville att det nu skulle gå bra för Magnus. Mest nervös av oss alla var nog Victoria, Magnus flickvän och groom. Hon lyfte ett ben vid varje hinder som Magnus och KeyMaster hoppade över. Och när det slutligen passerade mål på noll fel och innom tiden så hoppade hon en meter rakt upp.
Vi började våran resa hemmåt redan kl 6 dagen efter. Alla var glada över att det gått så bra för Magnus men samtidigt var alla trötta efter en lång, varm och påfrestande tävling. Vi flög till Tyskland och övernattade där iväntan på hästarna som skulle komma dagen efter med flyget.
Hästarna åker tre och tre i varje conteiner, de lyfts sakta ner med en lyft och veterinär och groom hjälps åt att lasta av, en häst i taget.
Dobbin lastades av planet av veterinär Fleming Winberg och jag tog emot han och lastade han omedelbart på lastbilen. Hästarna var verkligen snälla. Det var fullt med folk runt omkring och de har rest i flera timmar men de lastas snäll av och går glatt på lastbilen på en gång.
Eftersom flyget var försenat så åkte vi raka vägen till Achselschwang och lät hästarna få sova där över natten. De hade rest länge och behövde få vila, dricka och röra sig.
Dagen efter åkte vi upp till färjan som tog oss till Danmark och sedan raka vägen till Flyinge där vi lämnade av Magnus, Victoria och KeyMaster. Jag och Josse passade på att låta våra hästar sträcka lite på benen medans de andra lastade av. Dobbin tog sträcka på benen på högsta allvar och passade på att busa lite. Det blev ett snabbt hej då och sen så rullade vi på vägen igen. Det kändes att det var nära nu, alla ville hem inte minst hästarna.
Äntligen hemma, en lång resa har vi bakom oss och hästarna är glada att vara hemma. De får gå en promenad och vi lastar ur bussen. Dobbin gör sitt bästa för att charma alla.
Morgonen efter är det dags för våra fyrfotade vänner att äntligen se hagen och få möjligheten att rulla sig och busa. Dobbin med sin vanliga humor tar detta på högsta allvar.
Det var till och med så att Stand By Me smittade av samma bus som Dobbin och var tvungen att få visa att han oxå var glad över att vara hemma.
Robin som är en gammal och klok man var givetvis lycklig över att vara hemma igen men tog det lugnt och bara njöt av att äntligen vara hemma.
0