Jenny

Astrid Lindgrens barnsjukhus
I dag kom då telefonsamtalet som jag gått och haft ont i magen för så länge, Nicke ringde upp mig och sa att "de" ringt och att vi ska få en tid. De skulle skicka en kallelse, vad det nu innebär? Kan det vara inom en vecka eller är det inom ett halvår eller år? De har sagt framåt jul sen blev det framåt vårkanten men nu pratar de i alla fall om en kallelse. Vad händer nu, hur tar vi oss dit, var ska vi bo, hur blir det med jobb, Lucas, djuren och allt annat som ska ordnas? Kan Lucas följa med, vill jag det? Får vi åka båda två eller bara en? Vem betalar vad och hur länge måste vi stanna? Har så många frågor som rusar omkring i huvudet nu, känner att det bara snurrar och att inget faller på plats. Jag har gått och tänkt på den här dagen i över ett år, flera gånger per dag. Känns som om vi nu är ett steg närmare, nu kanske det äntligen blir ett datum och sedan kanske vi kan få det överstökat så vi kan gå vidare, eller kommer vi kunna gå vidare? Kommer det att bli bra eller kommer vi att behöva göra om det? Ska vi strunta i det och vänta tills hon är större eller göra bort det nu när hon är liten? Hur kommer Nova att reagera, gör vi det för våran eller för hennes skull? Kommer hon att minnas? Har en massa frågor som behöver svar, jag vet att jag kommer att få en massa svar när vi kommer ner men nu då?
Therese

När ja va liten gjorde min bror en stor hjärt op i lund och vi var där i tre veckor. Hela familjen fick följa med och jag hade möjlighet att gå på en form av fritids/dagis på sjukan om jag ville. Mest bara för att få rita och leka med andra barn, typ öppen förskola. Jag har bara positiva upplevelser där i från, som syskon. Kan ju lätta på kanske en tanke. KRAM KRAM

Sara - Ensamstående mamma

Usch vad jobbigt.. Jag förstår att du har många frågor och är frustrerad över att inte själv ha några svar på dina egna frågor. Jag har tyvärr inga ord som får allt att kännas lättare, och jag kan inte säga att jag förstår hur det känns.. För det gör jag inte, eftersom jag inte befunnit mig i samma situation. Men däremot så vet jag hur det är att gå runt och oroa sig, ha massa frågor som man inte har något svar på.. Och det är riktigt påfrestande.



Jag hoppas att allt kommer gå bra när det väl är dags för eran resa ner, jag kommer tänka på er.



Säg till om det är något jag kan hjälpa till med när ni är borta, vet att vi inte känner varandra speciellt väl. Men så du vet att jag finns i alla fall, om det skulle behövas :)



Kram

Sara - Ensamstående mamma

4 oktober, om en vecka :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress