Jenny

I hästvärlden är det väldigt mycket skitsnack och det håller på att gå mig på nerverna. När jag inte har någon egen häst så känns det som om jag hamnar enbit utanför eftersom att det verkar lättare att snacka skit med någon som inte "är inne i smeten". Nu när jag äntligen har kommit tillbaka till jobbet efter min långa ledighet så försöker jag att komma till mitt jobb med en possitiv känsla och bra humör. Jag försöker att tänka om när jag bli irriterad på saker och låter det rinna av mig istället. Nu försöker jag verkligen inte säga att allt är så lätt och enkelt med det men jag jobbar på att inte irritera mig på småsaker utan försöker istället se möjligheterna. Om jag inte får hjälp med en sak som jag tycker är självklart att jag borde få hjälp med så får jag väll göra det själv då, jag bränner säkert en extra kalori eller två genom att göra det själv. Om någon behöver hjälp med något så hjälper jag gärna till och jag förväntar mig inget tillbaka. Jag försöker att inte jaga upp mig över skräp, täcken, hinkar, grimmor, grimmskaft, flaskor, svampar, skåp, transportskydd osv osv som ligger i gången och försvårar mitt arbete. Varför jaga upp sig över saker som jag ändå har väldigt liten eller ingen möjlighet alls att påverka, jag tänker sluta ödsla energi på saker som gör mig upprör och istället lägga det på saker som gör mig glad och människor som uppskattar min hjälp. Jag försöker tänka att människor som gottar sig åt andras olycka egentligen är ganska olycklig själv. De som snackar en massa skit om andra hästar är noh bara avundsjuka. Varför bry sig om vad någon annan har för häst? Det är den personen som vill ha den, betala för den, rida den och ta hand om den, vad har du med det att göra egentligen? Nu säger jag inte att man inte får komma med vettiga och konkreta tipps och förslag till någon men man behöver inte kritisera och såra. Varför inte glädjas åt varandra och hjälpas åt, vi gillar ju egenligen samma sak, hästar!

Om jag vann snuskigt mycket pengar skulle jag köpa en riktigt dyr och bra häst för att sedan sitta där och rida 1m och 1.10 bara för att jag kan och för att jag vill. Tänk vad alla skulle tycka och tänka........

Jaja, det var bara en liten åsikt som jag hade i mitt huvud som jag nu släppt ut till er och jag vet redan att genom detta inlägg så har jag petat på många ömma tår.