Jenny

Vardagen för en polis?
Denna text är publicerad i Metro. Jag kan inte lova att det som står stämmer då jag själv inte är polis, men att de ofta får ta mycket, mycket mer skit än vad de förtjänar. 

"Jag är en sursnut som helst vill vara ledig för det mesta. Jag struntar i att allmänheten vill att jag ska jobba på kvällar och helger. Jag är otacksam och lat och dessutom en våldsverkare som inte tvekar att prygla personer misstänkta för brott på lösa grunder. Tyvärr är jag också helt inkompetent vilket resulterar i att det bara blir pannkaka även vid de sällsynta tillfällen då jag faktiskt försöker. Fråga till exempel den familj som jag för ett tag sedan besökte för att berätta att deras pappa/make hade avlidit. Visst, jag satt hos dem i några timmar, ringde anhöriga som kunde komma och hjälpa dem, ordnade dit en präst, kramade dem, grät tillsammans med dem, kokade kaffe, läste godnattsaga för det minsta barnet, men i det stora hela var min insats ganska medioker.

"Jag är en sursnut som


Självklart hade vem som helst dessutom gjort det bättre än jag den gången då jag i en timme stod och pratade med en ung man som bestämt sig för att han inte ville leva längre. Visst, han hoppade inte ner för den där klippkanten, men att det skulle vara min förtjänst vore förmätet att påstå. 

Förmodligen berodde det endast på att det fanns vittnen att jag inte spöade upp den där killen i somras som sparkade mig i magen efter att ha spottat mig i ansiktet. Nu klarade han sig mirakulöst utan blessyrer trots min våldsamma natur. Att jag dessutom pratade med honom under hela resan in och faktiskt lämnade honom med en handskakning i arresten ska naturligtvis avfärdas som en ren lögn från min sida.

Det är inte heller mer än rätt att man använder mig till att skära ner den som hängt sig, ta reda på röran efter en hoppning framför tunnelbanan, gå in i en lägenhet där någon med kniv håller på att riva inredningen eller helt enkelt stå utanför en krog en fredagskväll och av tio personer höra att jag är ett kräk (vilket de i och för sig har rätt i). Jag saknar ju ändå förmågan att ta åt mig av allt det här så vem kunde passa bättre? 

Till sist inser ju var och en att mitt arbete kantas av misslyckanden och övergrepp eftersom jag under mycket kort betänketid ständigt är satt att pröva mitt agerande mot svensk lagstiftning, en lagstiftning som juristerna ofta har svårigheter att tolka. 

Nu, då vi känner min personlighet och intellektuella status inser vi ju att dessa ständiga bedömningar jag gör i min vardag oftast blir helt felaktiga och resulterar i rättsövergrepp och ett uselt utfört arbete. Därför är det inte konstigt att min arbetsgivare, diverse ledarskribenter och andra tyckare missunnar mig möjligheten att ha arbetstider som gör att jag får träffa min familj då och då. Ja, varför skulle jag få göra det förresten, de klarar sig nog bättre utan en sursnut.

Det slutgiltiga beviset för min bristande intelligens är att jag trots alla försämringar i mitt nya arbetstidsavtal fortsätter och kommer att fortsätta med det här. Förmodligen är detta ett utslag av hybris som får mig att tro att jag gör nytta därute. Någon borde prata förstånd med mig.
/ POLIS I STOCKHOLMS LÄN"

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress