Jenny

På jobbet fortsätter allt precis som vanligt, som om inget hänt......jag funkar inte så. För mig är en vän borta, en häst som jag träffade åtta timmar per dag, en fantastisk lite individ som låg mig väldigt varmt om hjärtat.

Alla hästar har sina personligheter och jag känner dem nästan utan och innan. Jag såg på flocken direkt på måndagen att de förstod att allt inte stod rätt till, de skrek konstant till varandra och var allmänt bökiga och stökiga något de aldrig annars är. De har resterande dagar fortsatt att vara på ett konstigt sätt, vägrar gå ut i hagen och när de är där ute är de missnöjda. Jag är helt övertygad över att de känner hur jag mår för de är antingen väldigt mysig med mig eller så passar de på att traska iväg åt ett helt annat håll än dit jag vill gå, bara drar i grimskaftet och knatar iväg. Jag känner mig maktlös och förstår även deras frustration, en flockmedlem är borta och det är klart han är saknad..........