Jenny

Vi har frågat Lucas i några år nu om han inte vill ha en cykel, NEJ har han svarat. Vi har verkligen försökt peppa han och på alla sätt lirka för att han ska vilja cykla men NEJ har varit det ständiga svaret. Men under den här helgen har vi märkt en förändring i hans bestämda NEJ, både Joel och Maja har cyklat omkring på gården och han har sprungit intill men tillslut inte hängt med. Tanken har nog slagit honom själv att det vore roligt om även han hade en cykel. Så i dag helt plötsligt så hände det, han sa ja till en cykel. Tjoho! Dock satt det långt inne, jag visade han en blå/svart cykel, NEJ blev svaret - Jag vill ha en grön! Vips så visade jag han en grön cykel, NEJ! (paniken började stiga innom mig, vadnu? han ville ju ha en cykel......) - Jag vill ha en ljusgrön.........lätt panik hos mamman igen, svepte med blicken över cyklarna och tro det eller ej, mina ögon fastnade på en ljusgrön/svart. DÄR!!! Svarar jag och jag inser hur desperat orden kommer ut ur min mun. Lucas stirrar på cykeln en lång stund, precis som om han bara hade dragit till med en färg och så råkade den finnas, sen kom det ett litet leende och han nickade samtidigt som han sa JA! Plötsligt händer det!!! Under den här tiden som cykelfärgen skulle avgöras så bestämmer sig Nova för att dra, hon bara traskade ut ur butiken och försvann, kan säga att panik var rätt ord hos hennes föräldrar och det tog säkert fem minuter innan vi hittade henne längre in i den andra butiken, ålandes på golvet totalt obekymrad över hennes föräldrars panik och inte ett dugg bekymrad över att hon gått på egen upptäcksfärd!! Älskade skitunge, du får inte skrämma dina föräldrar! När barnet var åter gick vi tillbaka till cyklarna, Lucas styrde stolt omkring med cykeln han valt och Nova provade lite olika cyklar men fastnade tillslut för en sparkcykel eller vad de nu heter, de som inte har några trampor. Betalade och försökte sedan få ut de två barnen ur butiken, lättare sagt än gjort då Nicke gått till bilen med det stora cykelpaketet. Båda skulle åka rutschkana, ta av sig skorna, kolla på tuggummiautomaterna, kolla på leksaksbilen, ligga på golvet och sprattla, inte hålla handen, hade spagettiben, skulle springa själv, och ingen lyssnade över huvud taget!! Kan säga att just då kände jag för att lämna tillbaka cyklarna, åka hem och dra täcket över huvudet! Tur att de små grynen skötte sig super då vi väl kommit hem, cyklade på sina cyklar, bar saker till studsmattan, leket med sina kompisar, åt mat utan att tjaffsa och nu somnat i sina sängar så att mamman kan återhämta sig från denna långa dag.