Jenny

Så nära avfallning som jag var idag det är många år sedan sist. Vi hade hoppclinic på jobbet och jag red på lilla diamanten Jackpot. Han kändes bra på uppvärmningen, vaken och glad, kanske att han tryckte lite mot skänkeln men inte så att jag la någon större vikt vid det. Vi började med lite bommar och han jobbade på efter bästa förmåga, ett litet räcke kom upp och vi skulle travhoppa, han kändes bra emot och det kändes som om han bjöd bra, STOPP!! klamrade mig fast för allt jag var värd och lyckades på något sätt ta mig tillbaka till sadel, shit vilken kort hals den ponnyn har..... Efter det lilla stoppet insåg jag att han nog ändå inte var riktigt framme utan att jag mer hade nöjt mig med att han var söt, följsam och "lagom". Tog en ordentlig galopp ett varv i ridhuset och sedan kändes han precis som vanligt. Vi hoppade på två små räcken, sju jämna galoppsprång, sedan åtta och därefter sex språng. Han kändes så trevlig och bra, positiv, lyhörd och framför allt så sög han verkligen tag i hindren och jag kunde fokusera på att rida rakt fram efter, rätta galoppen och bara ge han beröm. Det här var nog sista gången jag red på denna fantastiska lilla ponny, han är såld och jag tror inte han kunde hamna i bättre händer.