Jenny

Tittar på gamla filmer på älskade YamYam, inser att han inte ser särskilt stark ut. Att sitta på kändes däremot som om man red på en ångvält, en ångvält som skulle ta dig över precis vilket hinder du än ställde framför.

Inser än en gång hur mycket jag saknar det och att jag inte riktigt är jag längre. Jag saknar den där underbara känslan när man vänder upp mot hindret och allt bara är perfekt, man ligger helt rätt och allt bara stämmer, inget hinder är för stort och ingen linje är för svår. Fick en väldigt liten flashback av det i tisdags då jag hoppade lite på hoppbanan.......synd bara att jag red en b-ponny och att hindret vad max 50 cm........

 

Fantastiska Baracuda, så rolig att rida!