Jenny

Jag hoppade för Emma igår, hoppade! Ni som känner mig kan ju bara ana hur mina ben skakade och hjärnan spelade mig som vanligt ett rejält spratt. Tur jag har världens bästa arbetskamrater som står ut med mig och peppar mig fast jag blir så illamående så jag håller på att kräkas. Ibland undrar jag hur det är möjligt att jag tävlat 130 hoppning och fälttävlan, undra var den modiga människan är nu för tiden?? (tror Linda skäms lite för mig)

Hur som helt hade vi en superbra uppvärmning och jag fick många bra tips för Ronja och min framtida ridning tillsammans. Jag måste verkligen jobba på att få upp henne i formen så hon blir stark även där, det är så lätt att man låter henne komma ner för djupt eftersom att hon är väldigt trevlig och bekväm att rida där. Efter uppvärmningen blev det hoppning och det var här min hjärna sa upp sig och drog ett täcke över huvudet. Hur som helst så är Ronja en fantastisk häst, hon hoppar allt jag styr på och är så positiv till allt nytt man ställer framför henne. Så fort jag red som jag borde så var hon superfin och när jag red som en kratta så gjorde hon så gott hon kunde ändå! Det var mycket svängar och hinder i följd men hon hoppade glatt ändå. Hon skuttade glatt över studsen trots att jag nog med hela min kropp skrek nej i panik. hon nådde lätt fram på två galoppsprång i kombinationen även fast hon är en ponny.

Vi måste börja hoppa mer, hon och jag. Hon för att få mer rutin och jag för att slippa svimma varje gång jag ser ett hinder. Måste erkänna att även fast jag var så rädd hela tiden så var jag så fantastiskt lycklig när vi var klara, det är så roligt att hoppa och jag saknar det verkligen!