Jenny

Håller på att bli förkyld, i morse kände jag mig enormt seg, trött (kanske för att Nova snurrat runt som en torktumlare hela natten) och hängig men jag släpade mig upp till jobbet och vips så var dagen slut. Dagarna på jobbet går verkligen undan. Hem och hämtade barnen, tog hundra år att få dem klara och när vi väl kommit ut påklädda och klara så hör jag bakom min rygg -mamma, jag är kissnödig. In och av med alla kläder igen. Väl ute och påklädda igen, upp på boben och som vanligt kan de inte hålla sams när de ska åka, idag handlade inte bråket om det vanliga vem ska åka först utan idag handlade det om att Nova inte fick hålla sig fast i Lucas då vi åkte. Surputte! Väl hemma frågade jag vad de ville äta (blev matlådor då vi hade på tok för många). De valde korv och makaroner, varmde maten och fixade grönsaker. Tänkte att eftersom att Nicke jobbade sent och barnen såg på film så kunde de få äta i vardagsrummet. Oj oj vad jag skulle få ångra mig. Han bara fram med maten så visade det sig att Nova inte alls skulle ha korv utan hon ville ha lax. JAG VILL HA LAX!!!!!!!!!! hon skrek som en galning i ca 15 min och jag sa till henne flera gånger att nu hade jag gjort klart den här maten för det var de som de önskade. Men hon skulle minsan inte ha någon korv!! Jag går ut i köket och försöker hålla ett trevligt humör (trött, förkyld och redan uppretad), PANG - Mamma, Nova kastade sin tallrik på golvet!!!!!! Måttet blev rågat och jag bar upp henne på rummet och berättade att man kan inte bete sig hur som helst. Hon fortsatte att skrika så jag inser att här kommer jag inte längre utan går ner och stökar bort maten, torkar och ställer undan i diskmaskinen. Nova forsätter att skrika där uppe. PANG! Vad händer, frågar jag Lucas. - Jag tappade min tallrik med mat på golvet..........(bryter ihop lite lätt i köket) Går ut och plockar undan efter nästa barn, inser att Nova slutat skrika. Toppen, hon kanske har lugnat sig och är på väg ner tänker jag för mig själv. Plockar klart efter barn två och ropar på Nova att hon måste komma ner och äta, inget svar. Går upp för att prata med henne men ingen Nova på rummet. Går in till vårt sovrum och vad hittar jag där i sängen???? Jo ett sovande barn.......Lyfter upp henne och säger att hon måste äta. Vi går ner tillsammans och båda barnen får lax, barnen glada och jag känner mig som ett fågetecken. Vad var det som hände, vem gick vinnande ur den här striden? ett onödigt bråk som ändå slutatde med att barnen åt lax.

Tur vi alla blev sams, klädde på oss och gick ut och åkte skridskor. Humöret var på toppen hos alla och middagsbråket var ett minne blått.

 

Avslutade kvällen med 30 min på crosstrainern, inte fullt frisk så det fick bli ett lugnt tempo. Kändes bra att trampa av sig lite mjölsyra samt rensa tankarna.

 

Sockertopparna sover nu lugnt och kanske även mamman borde följa det exemplet?