Jenny

När vi kom hem från skolan idag så läste jag högt för Lucas i hans läxbok, jag sa att han behövde inte läsa själv utan jag läser och han behöver bara lyssna och titta på orden. Helt plötsligt försökte han läsa några ord själv och ville vara med på ett hörn. På någon minut så var läxan läst, vi fortsatte prata glatt med varandra och pratade inte mer om läxa eller läsning. När vi nu skulle krya ned i sängen så plockade jag fram fyra olika böcker och frågade vilken jag skulle läsa för han, INGEN! Fick jag till svar.......jag fortsatte med mitt glada humör och sa att det inte var ett alternativ utan peppade på efter bästa förmåga. På bara några sekunder började han visa intresse för Bajsboken, vi valde den, la oss i sängen och jag började läsa. Jag lät hela tiden fingret glida under orden och läste väldigt sakta. Vips så ploppade det upp små ord här och var, han ville vara med, försökte läsa, såg orden och helt plötsligt blev det nästan en tävling om vem som kunde säga orden först. Så fort han tvekade eller började kännas osäker så fortsatte jag läsa som vanligt, bara en aning långsammare eller tog om meningen som vi precis läst. Vi läste hela boken och humöret var på topp hela tiden, han skrattade, gestikulerade och blev engagerad. Det var en underbar känsla och jag tror inte ens han märkte att han tränade på att läsa. 

 

Så nu sitter jag i en ny fundering, ska vi läsa bajsboken i morgon med som han nu känner igen eller ska man välja en ny bok?