Jenny

Det är många tankar just nu, jag tror inte riktigt att jag fattat hur tur min fantastiska och underbara vän Lina har haft. Natten (tidig morgon) mot söndagen brann hela huset där hon bodde ner till grunden. Som tur var befann hon sig på annan ort just den natten, hur stor är chansen? Hon är nästan alltid hemma men just nu, den här natten var hon inte det!!! Jag har aldrig varit så glad över att hon varit bortrest. Hade hon varit hemma hade hon med största sannolikhet inte funnits här med oss idag. På bara några minuter var hela huset övertänt och eftersom att hennes lägenhet låg på vinden så hade hon kanske inte hunnit ut. Man inser inte hur fort det kan gå när det brinner, i det här fallet känns det som om det bara sa slurp och vips var bara murstocken kvar.



Det finns så många minnen  kvar, det var min och Nickes första lägenhet, sen bodde vi även där tillsammans med Lina när vi väntade på inflyttning i vårt hus och alla underbara, roliga och glada fester vi hunnit med där inne. Jag får rysningar bara jag tänker på hur illa detta kunde ha gått, nu är det trots allt "bara" materiella ting. Alla lever, det är det som räknas även om det kommer att ta lång tid att förstå att 17B har gått i graven.