Livet är så orättvist och skört

I går möttes jag av beskedet att din älskade fru somnat in, jag blev så ledsen. Tårarna rann ned för mina kinder, jag kände en sådan enorm sorg. Livet är så orättvist och skört. Nu är ni åter tillsammans men i himlen, jag önskar dock att ni båda varit här på jorden och fått leva tillsammans sida vid sida med era älskade döttrar.
 
Det finns inga ord som kan lindra sorgen, tiden läker alla sår sägs det men är det verkligen sant? Är det inte bara så att man lär sig leva med sorgen? Det blir lite lättare för varje dag men läker verkligen såret helt?
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0