Jenny

I går såg vi klart dokumentären 36 dagar på gatan, det handlar om en fotograf som bestämmer sig för att leva som hemlös på Stockholms gator under 36 dagar i januari och februari. Han dokumenterar allt med sin kamera och jag måste säga att man verkligen blir berörd över hur det är ute i vårt samhälle. Hur olika förhållanden alla kommer ifrån och hur de varje dag kämpar för att få pengar för att kunna klara sig dag för dag. Jag personligen blev väldigt berörd, dock känner jag också att jag blir enormt kluven då jakten på pengar inte bara går till mat eller tak över huvudet utan även till droger. Det blir en konstant jakt på att hitta droger som man inte klarar sig utan. Hela dagarna går ut till att tigga pengar, jaga droger, tigga pengar, jaga droger. Där känner jag att jag blev kluven, när man ser hur jobbigt de har det så känner en stor del av mig att man vill skänka pengar men jag vill inte stödja jakten på droger. Vad känner ni andra? Hur tänker ni angående detta?

Jag vill verkligen rekommendera er alla att se denna dokumentär för man dras verkligen med i varje persons berättelse.