Jenny

När man var liten sa alltid alla vuxna att man skulle ta vara på tiden för den går så fort. Man stod där och bara tittade på dem och tänkte va? Fort? Sommarlovet var en hel evighet och man hade all tid i världen att umgås med vänner och roa sig med andra saker. Sen man fick barn får man dock snällt ställa sig i det där ledet med alla andra vuxna och stå där och stämma in med de andra, ta vara på tiden den går så fort. Vem har skruvat upp hastigheten på livet och tiden? Känns som om det är måndag och fredag hela tiden. Var är bromsa knappen? Var sätter man tiden och livet på lite mer långsamt tempo? 

I dag ska jag i alla fall sätta livet på snigelfart, foten ska ligga i högläge den mesta av tiden men jag tänker ändå se till att ta vara på dagen på bästa sätt. Jag ska njuta av dagen, solen och att jag idag har fått tillbringa 24 år tillsammans med världens bästa man. 24 år, det är där man inser att tiden rusar, det är till exempel nästan hela mina småsyskons liv och det är en stor del av våra egna liv. I december har vi bott tillsammans under samma tak i 20 år, det är också helt sanslöst. Tänk att han ändå har stått ut med mig så länge, alla mina galna påhitt, renoveringar och snabba vändningar. Han står ut med mig då jag är arg, ledsen, hungrig och trött. Han låter mig värma mina kalla fötter då jag fryser och han ser till att hela familjen får mat på bordet. Men det bästa av allt, jag älskar honom lika mycket fortfarande.