I går var det två år sedan RV lämnade oss, det var mitt val och jag funderar fortfarande än i dag på om det var rätt beslut? Jag har nog aldrig mått så dåligt som precis innan det. Jag vet hur ont han hade och att han troligtvis aldrig hade blivit så frisk så att han hade kunnat röra sig obehindrat. Han ville inte bli borstad, han gillade inte särskilt mycket närhet och han ville ABSOLUT inte vara i hagen på sommaren. Det är mycket man ska ta ställning till när ett liv ska vägas in. Jag hoppas att jag slipper ta det beslutet igen för det tog så mycket på mina krafter. Jag ryser till varje gång någon annan måste ta beslutet, det är verkligen inte lätt. När man tänker tillbaka så måste jag säga att dessa två år verkligen har rusat fram, vart tog tiden vägen?
MENY
1