Jenny

Jag vaknade vid halv fyra av att det lät som om Nova höll på att kaskadspy i sängen, kastar mig upp och lägger henne i framstupa sidoläge. Hon slutar inte låta och jag ser nästan inget för det är svart i sovrummet. Försöker få liv i Nicke och det är inte det lättaste. Skrämmer tillslut liv i han och säger att han måste göra rent i hennes säng medan jag byter kläder på henne. Vill inte tända en stark lampa i badrummet så det blir nattlampan men jag upplever att jag inte ser ordentligt hur mycket hon fått på sig. Går ner med henne och upptäcker att det inte finns nått mer än en massa slem på pyjamasen, Nicke kommer ner och säger att det inte är nått i sängen heller. Nu när det är ljust så ser vi hur hon har fullt med slem i näsa och mun, hostar och kraxar samtidigt som hon försöker skrika, det kommer stora bubblor ur munnen och man ser hur tjockt och segt det är. Nicke ringer sjukvårdsupplysningen och frågar vad vi ska göra, Enligt dem så är det ingen fara, hon skriker ju........ja men för fan jag är ju inte dum, klart jag hör att hon skriker men det låter ju inte normalt! Hon har inte satt nått i halsen det fattar ju jag med. Jag känner mig nästan förbannad och Nicke säger att jag kan prata med personen i luren men jag vill inte släppa ner Nova och jag vill absolut inte släppa ner ett barn som låter som om det är en slemboll som åker upp och ner i halsen och irriterar, sen vill jag inte prata med någon som tror att jag är pjoskig eller överreagerar! Jag är inte den som är sjåpig eller ringer dem i onödan! Tillslut verkar personen i andra änden förstå att denna lilla krabat behöver lite hjälp, eller rättare sagt i hennes version den "hysteriska" mamma behöver lugnas. Hon bestämmer att ringa efter en ambulans till oss och sedan lägger Nicke på luren. Det dröjer ganska länge innan ambulansen kommer och de gör ingen brådska (jag tänker genast att personen i luren sagt att det bara är mamman som är hysterisk, inget fel på barnet), de frågar vad som hänt och jag får känslan av att de håller med "personen i luren", de vill att jag vänder på henne så de får se.

-Fin färg, lite röda ögon och lite tårar men annars ser hon bra ut.

De vill att jag lägger ner henne lite och vips så sätter hon igång igen, hostar, skummar ur munnen och allmänt ansträngd.

- Hon verkar vara irriterad när hon ligger ner. (nähä, så den hysteriska mamman kanske inte överdrev????)

- Vi tar med henne in så får de titta på henne lite (jasså, den hysteriska mamman hade kanske rätt????)

- Har ni någon barnstol åt henne?

- Jadå

- Då sätter vi ner henne där.

När vi sätter henne i stolen blir hon irriterad igen, de får helt enkelt tippa fram stolen och sätta fast den så i bilen för att hon inte ska bli allt för irriterad. Under resan hör jag henne hosta och nysa och fräsa lite.

Väl innen så blir hon vägd (5350 gram), tempad och läkarundersökt. Doktorn lyssnar bland annat på lungorna och tycker precis som den "hysteriska mamman" att hon rosslar och bestämmer att hon sak andas i "en tub" för att det ska bli lättare. Hon är jätteduktig på att andas i tuben och det värsta rosslet släpper, hon kan genom detta amma igen och somnar givetvis eftersom att hon antagligen känner sig "fri" igen.

Den duktiga och snälla doktorn skickade med näsdroppar till lilla Nova och sa att vi skulle komma tillbaka igen direkt om vi upplevde att det blev så här igen. Då ska de hjälpa henne med andningen en gång till, känns bra att någon tror på en i alla fall. När jag skulle förklara att det lät jättekonstigt hemma så sa han med vänlig ton - Du behöver inte förklara dig....Han sa även att vi ska försöka ha henne upprätt så mycket som möjligt och att hon ska amma ofta.

Nu sover lilla prinsessan sött i sin bilstol och när hon vaknar så ska hon få se på sin lilla nalle som hon fick av ambulanspersonalen.