I dag är en sådan där dag då ännu en underbar fyrbenting ska få åka vidare till trappalanda. Det är inte roligt när det är så men man får inte glömma att om djur inte mår bra så är det våran plikt att hjälpa dem, går det inte så ska de inte behöva gå och ha ont. Jag har varit med så många gånger nu känns det som men ändå så kan jag inte sova så här natten innan. Det går runt i huvudet, jag ser det hända framför mig och tankarna flyger omkring. Jag vill absolut inte komma försent så folk får stå och vänta, det vore verkligen en mardröm. Jag vet att denna gång kommer jag att få sällskap och det gör att det känns lite konstigt. Jag ska inte stå där själv utan som det ser ut nu så blir det fler. Det känns, ja jag vet inte hur jag ska säga. Det är en annorlunda känsla i kroppen så här innan.......jag tycker inte att det är obehagligt. Det är bara det att man vill att det ska gå så bra som de har gjort alla andra gånger.
Nu ska jag göra mig klar så jag inte kommer försent.
MENY
0