I går när vi var på Nolia så såg jag en mamma som var riktigt elak med sitt barn, kan tänka mig att flickan var i Lucas ålder och hon höll barnen i armen som en disktrasa. Jag vet inte vad som utlöste allt men mamman skulle tydligen byta blöja på flickan och det ville inte barnet, visst att man kan ha skilda åsikter som barn och förälder men om man kan slänga omkring sitt barn i en arm som en liten trasa inför en massa människor vad kan man då göra med sitt barn innom stängda dörrar??? Hon sleta av kläderna med våld, snörde ner ungen i vagnen samtidigt som storebror gav henne en ny blöja, slet upp ungen igen och fortsatte nu med våld att försöka få på den nya blöjan. Även storebror försökte få på blöjan på den sparkande och hysteriska lillasystern. Allt detta sker med barnet hängandes i luften på grund av att mamman höll i den ena armen högt och hårt!! Jag kan förstå att man blir frustrerad då barnet sparkar helt galet och skriker som en gris men någonstans finns det ett stopp för hur man kan behandla sitt barn!! Vad får barnet för självkänsla när man inför en massa människor får hänga i en arm och bli avklädd och inte får någon gehör för sina åsikter??? Jag är så jävla feg som inte bara gick fram och frågade vad hon höll på med, kände mig så dum då jag bara stod där och glodde, om inte jag som är vuxen går dit och sätter stopp för det vem ska då göra det?? Jag kände mig helt illamående efter, hur kan man göra så?
MENY
1