Jenny

Känner mig som en bödel ibland, i dag gick jag än en gång med en häst till den sista vilan. Det gick hur bra som helst, lugnt och stilla. Mannen som jobbat på djurtransporter ler när han ser att det är jag och brukar säga - Jaha, det är du och jag igen då. Känns bra att han är så lättsam och trevligt i den annars så trista stunden. När vi kom upp för fika så visade de sig att det lämnat en lite present till mig, blev glatt överraskad för det var inget jag hade väntat mig och det var verkligen inget de hade behövt göra.