Jag känner mig som en förrädare, i morgon ska jag ta två hästar till den sista vilan och hela veckan har jag traskat förbi dem och gett dem mat. Känns så konstigt att veta att i natt är deras sista natt och i morgon får de åka till de evigt gröna ängarna där de slipper ha ont. Jag tycker inte att de är obehagligt men det finns ändå i mitt huvud att det kan gå fel, vad händer då? Vid det här laget så känner jag killarna på Umeå Djurtransporter ganska väl och de skämtar alltid med mig och säger något i stil med -jaha, det är du idag igen..... De är så ruskigt duktiga på sitt jobb, lugna och inger en sådan trygghet. De är snabba utan att stressa och tar sig alltid den tiden som behövs. Nu hoppas jag på att jag kan sova i natt och att klockan ringer när den ska så jag inte blir sen.
MENY
1