Jenny

Ja det var den tiden som jag kapitulerad för hostan och släpade mig ner till köket för att hämta hostmedicinen. Sörplade i mig 10 ml och släpade mig till sägen igen, somnade om och sov som en gud tills Nicke kom och väckte mig med orden -Lucas måste vara hemma han är sjuk......jag visste knappt vad som var upp och ner, det kände som världens värsta bakfylla och jag ville bara somna om. Tur Lucas är en stor kille som klarar sig rätt bra själv. Halv tio kom han och väckte mig, vi åt frukost och sedan har jag legat i soffan och spelat lite spel med han. Rätt som det var så kröp det fram att han inte alls var sjuk, det var nått han bara hade sagt. Listiga lilla barn! Bihåleinflamationen känns över förväntan idag dock tror jag att jag passar på att dra i mig starka hostmediciner mitt i natten om jag ska bli så här knäckt....nu vill jag bara bli helt frisk.