Jenny

jag sörjer min kamrat
"När olyckan är framme och rycker ifrån mig min häst är sorgen i hjärtat det som förtär mig mest. Att vardagen så snabb återgår som ingenting hänt gör ont i mitt bröst, som om hjärtat sig vänt. Låt mig sörja min fyrbenta kamrat. Jag måste få gråta ty han fattas mig. Låt mig få uttala orden *jag älskade dig*. Även om han bara var ett djur så finns det i mitt hjärta plats att honom sörja när han rycktes bort i all hast. Låt honom få vila tryggt i mitt minne. Inte som en i mängden utan som en härlig häst med ett vackert sinne. För mig vill inte vardagen rusa på som vanligt just nu. Jag sörjer en kamrat försök att förstå det DU. Låt mina tårar få vara nära till just nu. För jag saknar och sörjer min kamrat, förstå det DU"

Kära Anneli satte ord på mina känslor och jag måste säga att hon lyckades väldigt bra.........
Åse

Det är så sant. Så konstigt att livet på något sätt fortsätter nästan som vanligt, men ändå inte. Vi kommer djuren så otroligt nära, man kan nog aldrig vänja sig vid att förlora dem.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress