Vila i frid

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn
 
Idag var det din begravning, tårarna vill aldrig sluta rinna.
Varför? Varför blev det så här?
Ingen vet men jag kan ändå inte sluta ställa mig den frågan.
Så ung, så mitt i livet, så älskad och så saknad.
Vila i frid älskade vän <3

Kommentarer
Postat av: Hanna

Så otroligt älskad, en helt underbar vän ❤

Svar: Eller hur =( så svårt att förstå........ <3
Jenny

2017-03-13 @ 20:19:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0