Jenny

I går var vi på hundkurs, alltså att man får ha det så kul på en helt vanlig tisdagskväll. Vi skrattade så vi vek oss vid vissa tillfällen.

Vi började med att söka i ett av de inre rummen och hade som uppgift att belöna själva. Jag satte igång Pelle och sedan svarade jag på en av Patriks frågor och när jag vänder mig om står den stackars hunden och markerar. Pinsamt! Jag blev i alla fall väldigt stolt och glad över att han jobbade så fint trots att matte tappade fokus totalt.

Sök nummer två blev i den större salen, Pelle nosade väldigt bra på väggen och sökte både högt och lågt. Denna gång hittade han dock inte den lilla biten kong som var gömd i en penna som låg på marken. Får ta med mig att nöta lite mindre storlek på bitarna samt lite mer sök på marken. Han ville gärna söka fågel eller på mitten. Plus vill jag ge för hans sökvilja och nosintensitet, det ska jag ta med mig. Han har även blivit bättre på att söka längre stunder utan att komma tillbaka till mig för att få ny pepp att sätta igång. Kan även nämna att de andra hundarna inte heller hittade den pyttelilla biten kong i pennan.

Sök tre blev i burkbanan, Pelle doppade nosen i ALLA burkar. Vet inte vem som blev mest överraskad, han eller jag? Han fick gå några varv och gjorde några fina markeringar.

Sök fyra blev också i burkbanan men denna gång med de andra hundarna i salen. Peller bryr sig inte om andra hundar vilket är skönt och gjorde fina markeringar även denna gång.

Sök fem blev burkbanan men med störning av brödrosten....(som jag lyckades få med mig i bilen inlindad i grytvantar och handdukar) trodde aldrig någonsin att han skulle kunna söka i banan med ljudet av brödrosten men efter några varv så samlade han ihop sig och markerade kongen (snabbt men ändå tydligt) och fick sin efterlängtade boll. Han fick göra detta några gånger, sedan så kastade jag bara bollen några gången mot väggen medan han hörde ljudet av brödrosten och även fast han blev klart påverkad av ljudet så var viljan att ta bollen högre och han hämtade den varje gång. Enda gången han inte klarade av att hämta den var när Patrik höll både bollen och brödrosten. Då stod han bara och tittade på bollen men tog den glatt så fort han fick den kastad tillbaka till sig.

Summa av kvällen blir fem hundtassar av fem möjliga. Pelle blir bättre och bättre, jag har blivit bättre på att inte curla honom så mycket (men har en bit kvar där) och det är fantastiskt roligt att se hur alla hundar i gruppen tar så stora steg framåt varje gång.