Jenny

Kan efter morgonens raska promenad konstatera att folk inte gillar småregn och blåst, på dryg fem kilometer så mötte Pelle och jag en cyklist, en kvinna som såg ut att vara på väg till jobbet och två bilar. I övrigt var det tomt, eller det var iof en kvinna som hade släppt ut sina små sockertoppar på sin baksida och de skällde givetvis ut oss och hon var tvungen att komma utrusandes i morgonrock för att samla in dem men i övrigt så var det bara jag och Pelle. Med andra ord kan jag sammanfatta det som en härlig, rask och ensam promenad.