MENY
I kväll var det äntligen dags för personsökskursen igen, som jag längtar tills varje nytt tillfälle. Förra gången körde vi så att hundarna hade möjlighet att se figuranten och Pelle tyckte det var jättekul, denna gång ville jag spänna bågen och låta han få samma chans som de andra hundarna och söka efter figurant gömd i skogen. Jag hade bunkrat upp med massa tennisbollar och Tomas som Pelle delvis känner fick vara vår figurant. Första skicket ut i skogen så trodde nog Pelle att han skulle bli kidnappad, överfallen eller bli dödad av personen som stod där ute i skogen och ropade på honom. Voff, VOFF, VOOOOOOOFFFFF, VOFF!!!!!!!!! Falsett, ragg, panik i skallet, vad vill denna människa mig?!?!?! Varför står han där ute och ropar mitt namn och piper men min älskade tennisboll? Så kändes det som om Pelle tänkte. Men med uppmuntrande ord och att jag följde han halva vägen ut i skogen så vågade han sig tillsut ut till Tomas för att hämta bollen. Nästa skick började likadant med höga skall och lätt ragg men nu behövde jag bara följa en kort bit ut i skogen innan han fortsatte in och hämtade nästa boll, tredje skicket så vågade han sig ut i skogen men småvoffade lite och zickzackade lite hela vägen fram. De två sista skicken gick väldigt bra och han gick ut och hämtade sina tennisbollar, han rusade inte ut i skogen men han skällde inte heller ut Tomas och han försökte inte ta några omvägar. Gissa om mattehjärtat svämmade över då han bara på så få utskick tuffade till sig. Vi avslutade med att köra några öppna skick så att han skulle känna att det var "lätt och roligt" där ute i skogen också.
Jag summerar kvällen med att jag känner mig stolt över min rädda och fega hund. Han var modigare än jag hade färväntat mig.
Nu är det fyra veckor till nästa gång så jag måste försöka hitta några frivilliga figuranter som vi kan träna på innan det är dags igen.
0