Jenny

I dag har jag fått möjlighet att träna med hunden igen, tänk att det kan göra en så lycklig, glad och trött på samma gång. Mirjam peppar verkligen en att våga fortsätta och tro på att man kan klara saker, hon förklarar pedagogiskt och i bland så lyckas hon även att få mig att tro att vi kan mer än vi gör. Vi började med att värma upp och träna lite fritt och sedan fick jag möjlighet att köra igenom startklassens alla moment och som vanligt blir jag nervös och Pelle undrar vad som är fel på matte. Han gjorde nästan alla moment bra, apporteringen gick bättre än förväntat medan hopp över hinder resulterade i två urkörningar vilket aldrig hänt. Men vi har å andra sidan inte tränat hoppet på säkert ett år så jag får ta på mig det. Han slarvar i fotgåendet genom att smyga lite framför och jag såg att han "la till sig" i platsliggningen så nu får vi börja finslipa på saker för det finns helt klart förbättringspotential för oss båda.

Pelle älskar verkligen att söka efter röd kong och vi har tränat väldigt mycket här hemma så i dag bad jag om att få prova lite även i träningshallen. Han är så säker på att söka hemma, högt, lågt, ögonhöjd, gömda, öppna och på trixiga ställen. Men i träningshallen blir det helt annorlunda för han, helt plötsligt är det andra störande ljud, släta vanliga tappetserade väggar och läskiga metallister som låter äckligt om man petar på dem. Men han har börjar greppa vad det är jag vill nu och sökte snällt efter hela släta väggen, förbi de läskiga listerna, upp i fönstret, slarvade i hörnet så jag fick backa han, sökte på diskbänken och även under, sökte i eluttagen och längst golvet, han sökte min ögonkontakt några gånger och fuskmarkerade även då han började bli trött, söta hund! Men när vi kom bort till köket och där det blev kakel så ändrades hela hans sinnesstämning, svansen började gå, nosen började gå på högvarv och hans fokus blev 100%! Jag känner i hela kroppen hur glad och nyfiken han blir och vips så markerade han och tennisbollen kom flygandes! Ingen blev stoltare än matte! Han fick leka med bollen en stund och sedan gick vi vidare till nästa ställe för att söka igen. Nu var det en helt vanlig vit betongvägg och jag såg att han började bli trött men med lite peppning så var han igång igen. Han sökte av den första väggen väldigt fort men började sedan vädra i luften i stället, jag blev själv nyfiken och undrade om kongen kunde vara gömd vid något luftintag/fläkt så att lukten åkte ut och det var det han fick vittring på. Såg inget sådant så peppade upp honom igen, försökte få han att söka högt och han hakade på direkt, sen var det som om han fick upp vittringen igen och vips så hade han hittat en pytteliten kongbit nere i listen. Duktiga duktiga hund, shit vad jag älskar honom.

Nu ligger han och sover tungt i soffan och även matte kan passa på att vila lite.