Jenny

I går skulle vi träna personsök med hundarna, vi knatade iväg till samma ställe som vi var på förra gången. Eftersom jag vet att vi har rätt mycket djur runt husknuten så är mina ögon alltid på spaning, särskilt nu när många djur får ungar. Vi hinner bara ner på första ängen så står det en stor älg och spanar på oss, alla stannade upp och tillslut så väljer älgen att lufsa in i skogen men stannar en bit bort och stirrar på oss. Vi vänder oss nu åt andra hållet för att välja ut en lämplig plats att träna på men nu dyker i stället ett rådjur upp. Båda hundarna har nu fått upp vittringen på dessa ståtliga djur men båda beter sig väldigt trevligt och ingen drar i sina koppel utan tittar och nosar nyfiket. Vi inser att det är ytterst olämpligt att träna personsök på platsen och väljer nu den enda vägen som vi inte provat, hinner bara några meter så börjar Pelle toknosa på något i det djupa vattenfyllda diket. Först ser jag inte vad det är men efter några sekunder ser jag att det är ett väldigt litet kid, den ligger helt stilla och vi tror att den är död. Sakta går jag lite närmare och tittar om den andas och det gör den. Vad ska vi göra nu då? Första tanken är att vi absolut inte ska göra något alls, det är det man fått lära sig. Rör den inte, mamman är i närheten. Men samtidigt så ser vi att den sitter ordentligt fast med framdelen i det djupa diket och kommer inte lös. Jaha, vad ska man då göra? Lämna den att dö eller prova lyfta upp den på torr mark och hoppas att mamman kommer och hämtar den? Vi stod länge och funderade och tillslut så fick Tomas lyfta upp den ur diket och la den på det torra gräset. Vi gick sedan vidare, tröttade ut hundarna lite och hittade ett nytt bra ställe att träna söket på. Båda hundarna gjorde klockrena sök och Pelle växer för varje gång vi tränar! Denna gång skulle jag till och med våga säga att han var taggad att springa ut i skogen och hämta bollen.

När vi var klara med söket så gick vi tillbaka till platsen där det lilla kidet placerats och nu var det borta? Vi sökte med ögonen och såg det stora rådjuret men inte ungen. Efter lite fokuserat sökande så kunde vi tillslut lokaliser kidet på en trygg och säker plats och vi får nu hålla tummarna för att allt går vägen för den även fast den behövde räddning från diket.

Man kan säga att detta blev ett annorlunda och händelserikt personsök.